Sedan i helgen är jag och Tobias hundvakter till den dansk-svenska gårdshunden Lucas. Jag kan faktistk erkänna att jag aldrig riktigt förstått mig på det där med att vilja ha en hund. De skäller och gnäller, är uppmärksamhetskrävande, kostar pengar och man måste gå ut med dem i tid och otid, och för att inte tala om besväret när man vill åka bort.
Men efter den här veckan har jag nog ändå blivit lite frälst. Lucas som ändå kanske inte är världens lugnaste hund är trots allt helt underbar och en riktig liten personlighet.
Nu handlar det ju bara om en vecka och inte om ett helt hundliv, och även han har sina mindre ljusa stunder. Imorse kom Tobias tidning Ny teknik (som av någon anledning kommer helt okristligt tidigt). En av Lucas mindre roliga sidor är att han blir helt ... ja galen, när posten kommer. Så runt fyra imorse for han upp började skälla och rusade mot dörren, min första tanke var "Oh my ... en INBROTTSTJUV" . Men nej, det var bara tidningen som Lucas stod och frenetisk försökte bita sönder till mindre beståndsdelar. Vilket i och för sig är bättre än en inbrottstjuv, men detta är ju självklart mindre roligt när man är trött och helst inte vill bli väckt alls.
Men hade det inte varit för problemet med att inte kunna lämna en hund själv några längre stunder så skulle jag faktiskt seriöst fundera på att adoptera en, för tillfället får det nog dock räcka med att vara hundvakt. Men välkommen tillbaka Lucas, anytime!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar