Jul, jul strålande jul

Nu är det inte långt kvar till självaste julafton! Men egentligen tycker jag nog att det är de förväntansfulla dagarna innan jul som är härligast. Att tända ljus, dricka glögg och bara längta och mysa. Julafton är ändå bara ett dygn, POFF så är julmaten uppäten, presenterna öppnade och godiset slut. Men man ska inte vara cynisk, än har det ju knappt börjat..

När jag var yngre gick vi ofta på bio under mellandagarna, hela familjen.
Just nu är jag mest sugen på "Guldkompassen" och sen är väl den stora frågan om man ska gå och se "Arn" på bio eller inte?
Vad säger ni?
För någon dag sen satt Tobias och jag hemma och såg ett ungdomsprogram på SVT, de disskuterade fenomenet fantasy, har vi tröttnat eller inte? Ungdomarna ansåg att genrern fantasy var relativt uttjatad och trist. Jag blev så upprörd att jag var tvungen att byta kanal.
Tyvärr, men nej, jag hör till dem som aldrig kommer tröttna på fantasy- , science fiction, saga och äventyrsfilmer. Ända sedan jag i tonåren upptäckte Tolkienböckerna, Belgarion, Paksenarrion, Shannara, Dragonlance och alla de andra fantasyserier jag slukade, har jag varit fast. Jag verkligen levde för mina äventyr, man grät med Belgarion, ängslades med Frodo och kände styrkan i Paksenarrion. För mig får fantasyfilmerna gärna fortsätta att ploppa upp, dock vill man ju ha variation. Men att säga att begreppet eller genrern fantasy är uttjatad är som att säga att "action-filmen" är det.
Jag är för övrigt lite besviken på Narnias försening, Prins Caspian skulle kommit nu till december men är uppskjuten till juli, i den här takten kommer man vara gammal innan alla delarna har filmatiserats, men den som väntar på nåt gott..

Och appropå gott så bakade jag biskvier för första gången nu till jul, kan rekommenderas, de blev supergoda!

Bilden kommer från http://www.dragonlance-movie.com

Sveriges sista stora krig

Så, nu ska jag åter igen pusha för en utställning på ett museum, nämligen Armémuseum. Detta faktiskt riktigt stora museum är lite bortglömt. I och för sig kanske bara i min värld, bland lumparkillar och överstar är det säkert välbesökt. Jag och Tobias besökte detta museum för ungefär ett år sedan, och då var det min första gång, trots alla mina museibesök som barn. Armémusuem hade mina föräldrar dock valt att hoppa över.
Idag, torsdagen den sjätte december öppnar nu museet en ny utställning, "Sveriges sista stora krig", nämligen Napoleonkrigen och förlusten av Finland.
Ingen idag levande människa har upplevt ett Sverige i krig. Det är två hundra år sedan Sverige senast deltog i ett stort krig och det är väl ingen idag som heller förväntar sig att det ska ske snart igen.

Jag har ju nästan så länge jag minns varit intresserad av historia, långt före konsten, vilket jag till stor del antagligen kan tacka min kära far för.
Förmodligen är det även därför denna utställningen lockar mig. Jag är ju annars ingen fantast av krig och action men denna utställning med slagfält i full skala, jordfynd från slagfälten i Sverige och Finland och andra föremål från krigen i Norden och på kontinenten känns oerhört spännande.
Frågan är väl kanske varför jag tycker att detta känns så spännande? Vi romantiserar de gamla krigen trots att vi vet att krig aldrig är annat än något oerhört fruktansvärt. Dock har de ju självklart ett historiskt intresse och enligt mig är det oerhört viktigt att museer även visar upp en bild som inte enbart är glad och trevlig. De svenska museerna har ett visst ansvar, vissa tar de, andra gör de inte. Jag hoppas stort på denna utställning och hoppas att den inte shabblas bort utan en ordentlig frågeställning. Den som går dit får se ...

Crazy for christmas

Snart, snart, snart är det december. Då får man äntligen börja julpynta, skicka julkort, leta julrecept, slå in julklappar, dricka glögg och scrobbla julmusik på last.fm. Jag vet att det finns många människor som nästan är trötta på julen redan innan den har börjat. Jag hör dock absolut inte till en av dem utan är vad man skulle kunna kalla en riktig julnörd. Längtar efter att få sätta igång med julförberedelser och julmys.
Förra året bodde vi i en andrahandslägenhet, och även om jag försökte fixa juligt även där så blev det aldrig riktigt samma sak som att städa och pynta hemma hos sig själv. I år har vi köpt bostadsrätt så allt känns nytt och spännande. Har även updaterat julsakerna en aning. För någon vecka sedan köpte vi en ny lila adventsstjärna som ska få hänga i fönstret i sovrummet. I vardagsrummet blir det en vit pappersstjärna från förra året och i köket kommer våran svarta el-ljusstake passa utmärkt. Har i år också köpt en ny adventsljusstake i svart porslin. Så till helgen blir det att köpa lite grön mossa att ha i, vilket jag tycker blir finare än vanlig vitmossa.

Julen handlar ju om traditioner, och förutom adventsstjärnor och ljusstakar så är hyacinter ett måste för mig. Ska köpa riktigt många på Hötorget, blir nog bara vita i år, och sätta i vit krukor.
I min familj så har julen alltid fått ganska stor plats, mamma brukar baka kakor i flera veckor i förväg, men granen kläs sjävklart aldrig före den 23e. Jag och Tobias har dock tänkt att skapa oss lite egna jultrditioner så våra julsaker åker nog fram redan till 1a advent på söndag. Varför inte njuta av julen så länge som möjligt? Den största anledningen är nog dock att vi inte kommer att vara hemma något under själva juldagarna, så vill vi hinna med julen hemma hos oss själva får vi ta den i förskott.
Julgransproblemet är dock fortfarande olöst. Får väl se om det blir någon. Kanske väntar vi tills vi faktiskt ska vara hemma över jul och i så fall får det väl räcka med den riktiga hemma hos mamma och pappa. Glad advent om vi inte hörs innan!

Färg och Form

Nu ska jag för första gången skriva om en utställning som jag faktiskt redan har sett. I torsdags besökte jag nämligen Färg och Form - utställningen på Konstakademien. Som de flesta kanske vet så har jag en speciell relation till konstnären Hilding Linnqvist då jag gått igenom en stor del av hans kvarlåtenskap (och är ännu inte klar). Så, när jag insåg att ett flertal, för mig, ännu osedda verk av Hilding Linnqvist fanns till beskådan i Stockholm var jag självklart tvungen att ta mig dit. Som vanligt, blev det ju dock aldrig av. Som tur var kom jag i kontakt med Susanna Slöör som är utställningens kommisarie, och detta bidrog till att jag trots allt fick se utställningen. Konstakademien är ju annars egentligen inte någon vanlig utställningslokal. Många kan nog tycka att den känns stängd och svår för allmänheten. Men under mitt besök var lokalen full av intresserade människor så det verkar som en del har hittat dit trots allt.

Färg och Form, var ett konstgalleri och en försäljningsorganisation i Stockholm mellan 1932 och 2002, och startades av en grupp konstnärer. På konstakademien visas nu ett flertal verk av Hilding Linnqvist, Eric Hallström, Sven X-et Erixson, Bror Hjort, Axel Nilsson, Gideon Börje, Vera Nilsson och Fritiof Schuldt.

Verken hänger i rader i stora vita rum och verkar aldrig ta slut, rum efter rum med otroliga verk. Förutom att det var spännande att se de verk av Hilding som jag aldrig sett så kan man inte annat än njuta av vinterlandskap och stockholmsmotiv. Det som är fashinerande med dessa verk är inte bara det uppenbara, utan snarare tvärtom. De flesta naivistiska verken, som kan verka lättsamma på ytan, rymmer också något annat. Flera av motiven handlar om död och elände. Från håll närmar sig det mörka hotet, i vissa verk ser man det direkt; en svart och mörk skog ruvar hotfullt men stillsamt på avstånd. I andra verk är det mer otydligt men man kan ändå tydligt känna det. Det här gör att verken blir riktigt fängslande och man skulle antagligen kunna stå framför dem i timmar.

Bild, Tidsbild, Sven X-et Erixson. Fotot från Moderna museeet

En röd dag

Idag har jag en riktigt lugn och seg slappardag. Jag är ju dock inte riktigt typen som har slappardagar utan blir istället lite lätt stressad av att faktiskt inte ha något att göra. Har redan diskat all disk, gjort ren ugnen, gått igenom alla saker i badrummet (som för tillfället ligger i en hög på golvet i väntan på bättre förvaring) och sprungit runt och mätt alla väggar och planerat inför ikea-besöket imorgon. Jaha, vad ska jag göra nu då?
Funderar på att krypa in under en filt och läsa min spännande bok. Finns det något lyxigare och mer avslappnande än att läsa en bra bok? För mig är det verkligen höjden av vardagslyx. Väldigt sällan jag själv tar mig tid att läsa något som inte är kurslitteratur. Jag är annars en tåg-läsare. Åker ju väldigt mycket tåg eftersom jag veckopendlar till Leksand. När man åker tåg kan man ändå inte göra något annat och behöver därför inte få dåligt samvete. Att åka tåg är lite av en helig stund för mig, en stund fri från måsten. Just nu är jag mitt uppe i "Ender´s Game" av Orson Scott Card. En bok som jag nog var lite skeptisk till ibörjan av flera anledningar.
1) Den är skriven på engelska, vilket jag i och för sig inte har något problem med, men ändå ...
2) Det är en science fiction-bok
3) Boken har ett glansigt omslag vilket ger mig accosiationer till något som är lite mindre bra
Men, Tobias övertygade mig. Och, det var ju ändå han som lyckades övertala mig att läsa Sprawl-serien. Som är något av de mest fängslande jag läst.
Trots omslaget så började jag ändå läsa Enders´game och kan nu erkänna att jag är fast även i denna bok. Så kom igen, läs något du aldrig skulle välja själv, du kan bli förvånad ...

Om gallerier

Jag tänkte nu be om ursäkt för att jag aldrig tipsar om all den sjudande galleriverksamheten som finns i vår huvudstad. Jag är nämligen själv riktigt dålig och ouppdaterad inom galleri-branchen. Besöker aldrig ett galleri. Inte för att jag egentligen inte vill, utan mer för att jag inte har någon som helst koll på dem.
För mig känns gallerivärlden som en oöppnad chokladkartong med plasten kvar och som man måste få en inbjudan till för att få smaka av.
Jag har ju istället snöat in på museer. Ingen har väl undgått att jag älskar museet och den verksamhet de representerar. I min värld är museerna till för folket. Ett museum är en institution som är öppen och tillgänglig, hit får alla komma, utan inbjudan och biljett.

Men allt detta är ju fördomar, och fördomar är ju, som alla vet, till för att brytas.
Visst, det finns flera gallerier som bara är öppna för speciellt inbjudna, men det finns också många som är öppna för vem som hellst, för dig och mig.
Och gällande museerna så stämmer det ju inte riktigt heller. Idag är det ju faktiskt inträde till de flesta av våra museer, så för vissa människor kan de nog kännas stängda.
Trots detta så betalar jag ju gladeligen 50kr för ett museibesök hellre än att trava in på ett gratis galleri.
Hur kommer nu det sig? Hm .. kanske har det något att göra med det jag skrev om senast, min okunskap inför samtidskonsten. Tror jag måste rannsaka mig själv och återkomma i frågan.
Men fördomar är ju som sagt till för att brytas så jag ska nog ändå försöka mig på att träda över gränsen och in i galleriernas värld .... snart.

Bilden kommer ifrån Konstnarshuset
och ingår i en utställning i stora galleriet av Richard G. Carlsson och Lotta Döbling

Inredning x2

Förra helgen var jag och Tobias på inredningsmässa; Stockholmsmässan i Älvsjö. Hade egentligen tänkt att skriva om det redan förra veckan, men .. ja, tid är det ont om. När vi kom hem var den stora frågan från alla "vad ni köpte för något?". Svaret lyder; ingenting. För oss var denna dag till största del en stor inspirationskälla + att vi kom hem med flera snygga tapetprover och en MASSA godis. Det som annars faktist var mest spännande var de olika föreläsningarna, allt från champange-provning till rena inredningstips och historialektioner. Det fanns också mindre roliga saker - ytterdörrar, varmvattenberedare och övriga villa-saker. Här är det bostadsrätt som gäller!

Igår var vi däremot på IKEA igen, och har nu efter mycket om och men, kommit på vilken divan vi vill köpa, det blir en Ektorp, vit. Jag ska också kolla upp, om och hur man gör för att måla golv. Är otroligt sugen på att måla parketten vit.
Sovrummet är nu nästan klart, fattas bara sänglampor (och en del saker som får bli en senare fråga), så nu tänkte vi istället koncentrera oss på vardagsrummet.
På IKEA hade man plockat fram alla juldekorationer. Jag veeeeet, det är alldeles för tidigt. Men I can´t help it. Har längtat och planerat julen sen i somras. Så när det nu äntligen börjar synas i butikerna blir jag alldeles lycklig. Fanns otroligt mycket snyggt pynt. Men jag ska faktiskt inte shoppa nåt riktigt än. Tyvärr hade de inga svarta plastgranar, är på jakt efter en sån.

Alexander Roslin

O O O ... är allt jag kan säga om Nationalmuseums nya utställning. Ännu en gång har de lyckats producera en utställning i precis min smak, nämligen Alexander Roslin (1718-1793), som de saluför med rubriken "Bekanta dig med Sveriges bortglömda stjärnkonstnär". För mig har Roslin i och för sig aldrig varit bortglömd, men visst, många gånger verkar en konstnär faktiskt mer spännande om han varit bortglömd ett tag för att sedan åter väckas till liv med pompa och ståt.
För dem som nu inte är bekanta med Alexander Roslin så är han en av våra stora 1700-tals konstnärer och en dröm för oss som älskar underbara dåtidsporträtt av ståtliga och vackra herrar och damer i överdådiga klädesplagg. Roslin var framförallt en väldigt skicklig texturmålare, man kan verkligen se sidentygets fras och skimmer och det sägs att han hade en förmåga att få fram en otrolig porträttlikhet.
Att få sitt porträtt målat av Roslin var mycket prestigefyllt, förutom i Sverige så var han etablerad i Paris och i Sankt Petersburg i Ryssland. Han var mycket produktiv och idag är ca 330 verk kända men man vet att han gjorde åtminstone det dubbla.

För bara några år sedan, precis när jag började studera konstvetenskap tyckte jag att 1700- och 1800-tals porträtten var det tråkigaste och minst spännande man kunde tänka sig. Jag kunde inte se någon som helst fascination i denna typ av högtravande salongskonst utan var endast helt besatt av modernisterna (som jag fortfarande älskar).
Men med tiden har jag kommit att inse att man faktiskt inte behöver stanna vid en typ av konst, en epok eller en konstnär utan det är tillåtet, och faktiskt till och med bra att vara lite bredare i sin smak. Idag blir jag lika exalterad av Albertus Pictors kyrkomålningar och japanska träsnitt som av Roslin, Sigrid Hjertén, Mucha eller Klimt. Något som jag däremot kan erkänna, är att jag är helt förskräckligt dålig på samtidskonsten. Det är inte det att jag medvetet inte tycker om den (vilket skulle vara helt omöjligt att säga eftersom det är så pass brett) utan jag har helt enkelt inte ansträngt mig för att vara ajour. Ska försöka skärpa mig!

Missa nu inte Nationalmuseums utställning med Alexander Roslin, den pågår fram till 13 januari.

Företagsarkiv, ett kulturarv?

Har nu påbörjat mitt nya arbete som arkivarie på "Leksands bröd", det är många som undrar vad jag egentligen gör där. Som den stora bloggaren jag är tänkte jag att jag nu mera istället ska hänvisa till bloggen när denna fråga kommer upp. Kanske även borde trycka upp visitkort med min bloggadress ... det vore ju underbart pretto.

Tidigare arbetade jag ju som konstarkivarie och nu har jag istället övergått till företagsarkiv. Tro det eller ej men det är faktiskt riktigt spännande. Självklart är det olika, men att vara arkivarie ingår ju i kulturfacket. Det handlar ju i hög grad om att bevara ett kulturarv vare sig det är företagshandlingar, ett konstmaterial eller gamla kyrkböcker.
Något som slår en när man arbetar inom arkiv är ju vilka mängder material som sparas i Sverige och runt om i världen. Det är en otrolig skatt som bara ligger där och väntar. Rent praktiskt så skiljer sig mitt arbete inte så mycket nu från tidigare som man kan tro. En handling är alltid en handling vad det än står i den eller i vilket utförande den än är.
Min noggranna och närmast pedantiska personlighet passar sig alldeles utmärkt som arkivarie. Jag kan bli nästan extatiskt när jag sedan tidigare har handlingar från 2003 och 2005, och så hittar jag en från 2004 på helt fel ställe, som jag får placera på dess riktiga plats. Det kanske finns en arkivnörd inom mig trots allt.

På Leksands bröd har vi tillgång till kaffeautomat med diverse varma drycker, vilket antagligen är ganska vanligt åtminstone inom den privata sektorn. På mitt föregående jobb fanns bara te och kaffe så bara för sakens skull drack jag i fredags två koppar choklad efter varann och blev istället alldeles illamående. På Leksands bröd har vi även tillgång till fritt ... ja gissa ... jo KNÄCKEBRÖD!!

Hundvakt

Sedan i helgen är jag och Tobias hundvakter till den dansk-svenska gårdshunden Lucas. Jag kan faktistk erkänna att jag aldrig riktigt förstått mig på det där med att vilja ha en hund. De skäller och gnäller, är uppmärksamhetskrävande, kostar pengar och man måste gå ut med dem i tid och otid, och för att inte tala om besväret när man vill åka bort.
Men efter den här veckan har jag nog ändå blivit lite frälst. Lucas som ändå kanske inte är världens lugnaste hund är trots allt helt underbar och en riktig liten personlighet.
Nu handlar det ju bara om en vecka och inte om ett helt hundliv, och även han har sina mindre ljusa stunder. Imorse kom Tobias tidning Ny teknik (som av någon anledning kommer helt okristligt tidigt). En av Lucas mindre roliga sidor är att han blir helt ... ja galen, när posten kommer. Så runt fyra imorse for han upp började skälla och rusade mot dörren, min första tanke var "Oh my ... en INBROTTSTJUV" . Men nej, det var bara tidningen som Lucas stod och frenetisk försökte bita sönder till mindre beståndsdelar. Vilket i och för sig är bättre än en inbrottstjuv, men detta är ju självklart mindre roligt när man är trött och helst inte vill bli väckt alls.
Men hade det inte varit för problemet med att inte kunna lämna en hund själv några längre stunder så skulle jag faktiskt seriöst fundera på att adoptera en, för tillfället får det nog dock räcka med att vara hundvakt. Men välkommen tillbaka Lucas, anytime!

Hej då Leksand!

Måndag eftermiddag, och sista veckan på konstmuseet för den här säsongen. Sorgligt, det är med en bitterljuv känsla jag kommer att lämna Leksand. Ska bli skönt att äntligen få flytta hem igen, att slippa veckopendla, att aldrig vara hemma mer än två dagar i sträck och att hela tiden sakna Tobias. Men samtidigt är det ju oerhört tråkigt att lämna jobbet på museet. Trots allt så älskar jag ju mitt museum.
Varför varför varför kan inte Leksands konstmuseum ligga i Stockholm? Det hade väl annars varit en ganska spännande idé? I Stockholm finns ju redan exempelvis medehavsmuseet, etnografiska museet och judiska museet. Varför kan inte Leksand ha ett eget museum i huvudstaden? Frågan är väl i och för sig om någon skulle gå dit? Kanske är Leksandskonst ändå något man vill se i just Leksand? Det är ju ändå mest som turist man besöker museum, tyvärr. Till och med jag som älskar museum är ganska dålig på att besöka dem där jag bor.

I höstas gick vi ut hårt och bestämde oss för att försöka besöka så många museum vi hann innan de skulle börja kosta pengar igen, helst ett per vecka.. Vi hann med medelhavsmuseet, östasiatiska, moderna och armémuseum och i våras besökte vi dansmuseet och Skansen. Den här hösten har vi bestämt oss att åtminstone försöka hinna med en kulturell aktivitet per månad, vilket känns mer realistiskt. Nedräkningen har börjat.

Kalas

Finns det något roligare än att planera och arrangera kalas och fester!?

Spelar ingen roll om det är en mindre middag för 2-4 personer eller en jättestor fest för över 50 pers. För två veckor sedan fyllde Tobias år, inte jämt, men ändå värt att fira med ett riktigt tårtkalas. Jag planerade inför detta i flera veckor. Två dagar innan dagen D handlade jag alla ingredienser och kvällen innan började jag baka den första tårtan. (Den är godast om den står ett tag i kylen innan).

Men trots att jag var så väl förberedd med planering och listor, hade gjort upp ett schema med klockslag och allt var medräknat, så blir det vääääldigt stressigt mot slutet i allafall. Gästerna skulle komma 18:30, och 17:30 står jag där med fortfarande två hela tårtor kvar att baka.

Självklart kom ingen av gästerna den utsatta tiden så stressandet var totalt onödigt. När gästerna väl kom så blev tårtorna i allafall mycket uppskattade och alla tre va faktiskt jättegoda.

Lika roligt som att själv arrangera en fest är det att gå på fest. Den här sommaren har varit full med spännande och mysiga fester. Och än finns det några kvar. Nu på lördag är det dags för den tredje bröllopsfesten. Även här finns det ju en hel del man kan planera och fixa. Jag är i full gång med att fundera över kläder, skor, accesoarer, frisyr och smink. Veckan efter åker vi upp till Falun på en kompis 30års-fest, då måste självklart en annan outfit planeras. Dessa två fester kommer antagligen bli oerhört olika, så då krävs ju självklart olika typer av planering. men lika barsnligt längtansfull är jag till båda.

Senare kommer en kräfskiva och ännu en bröllopsfest där jag är både toastmaster och gäst. Känner på mig att jag kommer skriva mer om detta senare. Skål!

Foto, Sara Carlsson

Dear diary ...

Precis hängt runt lite på olika bloggar, och det som framförallt slår mig (förutom att alla bara skriver om mode mode mode) är att alla är så otroligt personliga. Det är verkligen som att läsa folks dagböcker. Vilket det kanske egentligen också handlar om. Folk tycker om att veta att andra människor läser om JUST DEM. Det här om att skriva om kultur o.s.v kanske egentligen är rejält tråkigt. Men man måste ju ändå skriva om det som man är intresserad av, vare sig det är kultur, sig själv eller mode.

Jag kan dock säga att jag faktiskt inte är speciellt intresserad av alla dessa personliga bloggar, följer i och för sig inte speciellt många bloggar alls. Brukar läsa cupcakesbloggen http://attbakacupcakes.blogspot.com/ sånt tycker jag är roligt, och ibland kollar jag runt lite på inredning. Men annars .. tja .. nä, vad gör man på internet egentligen? .. beats me ...

Härliga 1800-tal

Finns det något underbarare än krusidulligt 1800-tals porslin som egentligen är alldeles för mycket? Och det kanske är just därför det är så underbart. Här gäller verkligen inga minimalistiska less is more - regler utan snarare tvärtom. More is more, ju mer desto bättre! Här blandas vilt både färger, former och mönster. Ett underbart horror vacui.
På Nationalmuseum visas nu (och har gjort ett tag) en utställning med 1800-tals- porslin, keramik och andra praktpjäser. Så för alla oss som gillar sånt är det absolut en guldgruva, bara att njuta, och väcka ha-begäret till liv.

Utställningen har självklart även en liten poäng och vill visa att intresset för 1800-tals porslinet idag, trots all vit minimalism, faktiskt ändå existerar. Cindy Sherman har gjort en jättesöt grön soppterrin inspirerad av Madame de Pompadours servis. Men twisten är att hon sedan i dekoren fällt in ett fotografiskt porträtt av sig själv som madamen.
Som tur var för alla som är sega så kommer den finnas kvar ända till 24 februari 2008.

Önska kostar ingenting

Oh, jag är helt besatt av inredning och shopping just nu. Har så mycket tankar och idéer att alla mina block snart är slut. Jag skriver listor på listor på listor som handlar om allt från vilka möbler vi ska köpa till vad vi ska borra och måla. Tyvärr kräver ju allt sånt här en hel drös med pengar, pengar som man egentligen inte har.

Men vår "stil" kräver även en hel del letande på loppisar, och då blir det åtminstone lite billigare. Förra helgen gjorde vi ett riktigt fynd och hittade en söt liten lampa med guldfot för 25kr, nu ska vi bara hitta en lämplig lampskärm till den också.

Mitt största ha-bägär just nu är den svarta spegelbyrån från kära Ikea som ska stå i vårt sovrum. Den SKA jag bara ha! Annars så är vi kloka och inser att sånt här tar tid, man måste inte skynda sig igenom utan det är en process. En process som till på köpet är rolig, så det finns verkligen ingen anledning att skynda, vad ska man då göra sen? Fast klar blir man väl i och för sig aldrig. En annan anledning till att ta det långsamt är att man absolut vill vara säker på att detta just är det rätta. Vi hade tänkt ha vardagsrummet i svart, vitt och rött, men har plötsligt ändrat oss helt. Vad det blir får ni se ... om något år kanske?

Höstlängtan

Tittar ut genom fönstret, himlen är grå och ett sakta regn strilar ner. Känns som slutet på september fast det bara är början på augusti. Men det märks faktiskt att semestern börjar ta slut och turisterna drar sig hemåt. Turisternas högborg Dalarna och Leksand börjar allt mer bli sig likt. Lagom till midsommar invaderas Leksand av mängder av turister, befolkningen ökar med över det dubbla. I mataffärerna är köerna långa och överallt på cafér och i glassköer sitter folk där det annars är tomt. Leksingarna själva kan fnysa och tycka att det är besvärligt att man aldrig hittar någon parkeringsplats eller att man får stå 10 minuter i kö på Systembolaget.

Men utan turister tror jag ändå inte riktigt att Leksand skulle vara detsamma. Det är ett ömsesidgt givande och tagande.

Turistfenomenet började just i Dalarna, det var dit Sveriges första turist begav sig för att så på genuina miljöer och människor som gick omkring med folkdräkten på gatorna. Idag kanske den bilden inte riktigt stämmer, men nästan så. Många av Dalarnas små byar, och särskilt runt Siljan, är oerhört pittoreska och genuint dalasvenska med små gårdar i falu-rött. Det är inte ett dugg konstigt att turister sedan länge, och fortfarande, söker sig till Dalarna.

Men just nu regnar det, och de turister som fortfarande är kvar har gått inomhus och jag börjar lite smått längta efter hösten.

INGMAR BERGMAN

Självklart måste jag blogga om Ingmar Bergman precis som alla andra. Detta vore väl en alldeles fruktansvärd kulturblogg om jag inte gjorde det.

Men faktum är att jag egentligen inte har så mycket att skriva. Var tvungen att googla honom för att se vad förutom "Fanny och Alexander" och "Det sjunde inseglet" som han egentligen har gjort. Och herrejösses så förvånad jag blev när jag upptäckte att det var en väldans massa som jag aldrig ens hört talas om.
Vilket mörker, skulle man sagt i min familj, och det är nog just vad det är. Ingmar Bergman är så stor så stor, en mästare av den gamla klassen och en riktig superikon. Så stora män är oftast redan döda, men Ingmar Bergman levde, tills igår.
Det kanske var just på grund av sin otroliga integrititet som han kunde få sin kult-status. Personer som Britney eller Paris kommer även de att lämna spår efter sig, men får knappast någon mästarstatus i Bergmananda.
Nu beror väl detta inte riktigt bara på integriteten utan kanske framförallt på hans stora geni och sina kvarlevande mästerverk.
Och jag skäms som sagt nästan lite, tror knappt att jag sett en enda hel Bergmanfilm.
Men det är väl inte försent än, jag utmanar ALLA att se minst fem av Bergmans filmer, under det här året, så nu ser jag fram emot härliga disskusionskvällar i höstmörkret!

Här kommer listan, finns en hel del att välja ifrån:
1944 – Hets (manus)
1946 – Kris
1946 – Det regnar på vår kärlek
1947 – Skepp till India land
1947 – Kvinna utan ansikte (manus)
1948 – Eva (manus)
1948 Musik i mörker (regi)
1948 – Hamnstad
1949 – Fängelse (manus regi)
1949 – Törst
1950 – Till glädje
1950 – Sånt händer inte här
1950 – Medan staden sover (manus)
1951 – Sommarlek
1951 – Frånskild
1952 – Kvinnors väntan
1953 – Sommaren med Monika
1953 – Gycklarnas afton
1954 – En lektion i kärlek
1955 – Kvinnodröm
1955 – Sommarnattens leende
1956 – Sista paret ut
1957 – Det sjunde inseglet
1957 – Smultronstället
1958 – Nära livet
1958 – Ansiktet
1960 – Jungfrukällan
1960 – Djävulens öga
1961 – Såsom i en spegel
1961 – Lustgården (manus)
1963 – Nattvardsgästerna
1963 – Tystnaden
1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor
1966 – Persona
1968 – Vargtimmen
1968 – Skammen
1969 – En passion
1971 – Beröringen
1972 – Viskningar och rop
1975 – Trollflöjten
1976 – Ansikte mot ansikte
1977 – Ormens ägg
1978 – Höstsonaten
1980 – Ur marionetternas liv
1982 – Fanny och Alexander
1986 – Karins ansikte (kortfilm)
1992 – Söndagsbarn (manus)
2000 – Trolösa (manus)

Filmer för tv
1958 - Venetianskan (tv-film)
1958 – Rabies el scener ur människolivet
1969 – Riten
1973 – Scener ur ett äktenskap
1984 – Efter repetitionen
1991 – Den goda viljan (manus)
1993 – Backanterna (regi, manus)
1995 – Sista skriket (regi, manus)
1997 – Larmar och gör sig till
2003 – Saraband

Kulturextas

Så, då var man tillbaka till verkligheten igen med jobb, mobil-mottagning och internet.
Hade knappt min mobil på under 3 hela veckors tid och kollade inte mailen en enda gång. Kändes rätt bra, men resultatet blev 45 olästa mail i inkorgen, och då var det inget spam.
Arvikafestivalen klarade jag rätt bra, sjävklart regnade det endel men jag satt mest under partytältet och fick inte ens anledning att använda mitt nyinköpta rosa paraply med vita hjärtan. Lite besviken är jag men "som tur var" regnade det en del igår istället.

Idag traskade jag ändå rätt glatt tillbaka till jobbet igen, även om det självklart är helt underbart med semester så trivs jag ju faktiskt med att jobba också. Idag har det varit måndags-lugnt, hade en visning med 8-10 personer, vilket egentligen är ganska lagom.

För att absolut ingen ska missa det tänkte jag passa på att tipsa om Stockholms Kulturfestival redan nu, den äger rum runt om i Stockholm mellan den 14 och 19 augusti.
Förutom att det är helt otroligt bra att det just är en KULTUR festival så är det ju ännu bättre att 99% av hela utbudet är gratis.
Tyvärr jobbarar ju jag lite för långt bort för att kunna hänga på festivalen alla dagar, men är som tur var ledig fredag-söndag. Så då ska jag passa på.
Gratis program-tidning finns att hämta från och med 1 augusti på bland annat Kulturhuset, jag ska hämta en så fort jag bara kan och sen ägna en hel kväll åt att ordentligt läsa igenom, ringa in och sjävklart planera in hela helgen.

Semester

Min långa tre-veckors semester närmar sig med stormsteg. Självklart är den redan välplanerad med mycket små utrymmen för spontana inlägg (de spontana inläggen är däremot såklart inplanerade).

Nästa vecka ägnas åt sommarens festival-tradition, nämligen Arvika festivalen. Jag börjar dock känna mig gammal och ser absolut inte charmen i att bo fem nätter i ett varmt tält på en lerig åker tillsammans med en massa fulla och odrägliga människor. Men biljetter är bokade och bilen lånad så förhoppningsvis kommer även festivalstämningen smygande.

Eftersom allt varit väldigt osäkert har jag faktiskt inte ens börjat planera min festival-outfit ännu. Festival är en riktig pose-happening, men jag tror att jag har vuxit ifrån det där med syns mest är bäst, satsar nog på att försöka överleva hela veckan istället, (vilket däremot inte betyder att jag kommer ha gummistövlar, kängor eller armébyxor).
Har helt glömt vad som är vettigt, men har för mig att höga klackar är mindre bra. Antagligen är det inte lämpligt med ballerina heller. Men det beror ju i och för sig på mängden av lera. Hörde idag att det är risk för regn ... regn och festivaler är en mindre bra kombination.
Dax att leta upp paraplyet också kanske, är lite besatt av fina paraplyer. Har en vitare variant av det som syns på bilden, men är även lite sugen på ett glansigt ljusrosa. Sen har ju H&H även en hel del fina paraplyer nuförtiden. Finns ju en stor fördel med dom små istället för de stora, de är ju däremot inte riktigt lika eleganta. Jag kanske måste ta med mig två olika...

Storsamlare?

Just nu är jag jättesugen på Nordiska museets utställning "Storsamlarna", men det känns inte helt rätt att gå in i en stor mörk byggnad när det är 20 grader och strålande solskren ute. Utställningen pågår emellertid ända till mitten på augusti, och någon regning söndag lär det väl bli även i sommar.
Anledningen till att man vill besöka just denna utställning är nog väldigt nostalgisk, åtminstone för mig. Jag var en riktig storsamlare som barn. Har läst att någon av utställarna på Nordiska museet ställer ut sin tablettask-samling. En sådan hade även jag, en stor skokartong full med olika tablettaskar från hela min barndom. Skulle gissa att denna storsamlare har en betydligt större samling så det skulle vara kul att se vilka av dem som jag själv känner igen.

Att samla är kul, nästan alla har väl någon gång i sitt liv haft en samling. Jag samlade på så otroligt mycket grejer så jag förstår inte vart jag förvarade allt. Jag samlade bland annat på servetter, tändstickor, biobiljetter, sudd, pennor, brevpapper, bokmärken, kulor, små turistskedar, tablettaskar, vackra godispapper, figurtvålar och självklart frimärken. Säkert var det massa mer också som jag inte kan komma ihåg just nu.
Det roliga är att jag faktiskt har de flesta av mina samlingar kvar, jag vet inte riktigt vart. Men åtminstone har jag inte själv slängt bort dem.
Kanske borde man ta upp någon samling igen ... eller kankse inte.

Den gyllene vardagen

Att ha två olika arbeten samt att samtidigt studera ger inte mycket utrymme till fritid. Men jag har ju själv valt att ha det så, eftersom jag ändå saknar socialt liv what so ever när jag är i Leksand.
Trots den besvärliga pendlingen och den konstanta saknaden av min älskling så trivs jag verkligen jättebra. Alla människor som kan och vill borde verkligen få arbeta. Jag fasar verkligen för att bli arbetslös igen. Jag älskar mitt jobb, ge mig ett liknande i Stockholm bara så ska jag aldrig klaga mer!

Idag har det varit en lugn dag på museet. Jag har istället ägnat mig åt diverse papperarbete för att förbereda inför styrelsemötet som äger rum här imorgon.

Under kommande vecka ska jag även börja ha egna visningar så det börjar bli dax att snickra ihop en sådan, måste sätta mig in i ämnet då Dalmåleriet inte är något jag tidigare ägnat så mycket tid. Bilden här ovan är av Einar Nerman från 1920 och heter ”De fåvitska jungfrurna" Helt underbar enligt mig, älskar formerna. Tyvärr förlorar man en hel del av känslan när den blir så här liten. Men alla är välkomna att se den i orginal på Leksands konstmuseum i sommar.

19 grader

I år märks balkong och trädgårdshysterin mer än nångonsin. Alla tidningar och butiker utnyttjar vår dröm om den underbara uteplatsen. Även jag faller i fällan, fast det känns inte riktigt som någon fälla. Det här måste väl ändå vara ett bra intresse, skapa med blommor och växter. Det kan väl inte ligga något fel i det? Varför känns det då i allfall som om jag blir lurad, att det är ett skapat intresse av massmedia. Fast, äh ... det kanske inte gör så mycket.
Jag håller för fullt på med vår nya balkong just nu, idag ska det köpas jord, funderar på att enbart ha kryddväxter i år. Men antagligen kommer det att slinka in några blommor också, svårt att undvika när man står där i butiken.
Förutom detta med vår egen balkong så ska vår gård få sig ett total lyft. Funderar på att gå med i trädgårdsgruppen, om jag vågar ignorera min telefonskräck och lyfta på luren. Imorgon bär det av till Ulriksdalsslott, hoppas på lite inspiration och eventuellt något med hem från trädgårdsbutiken.

Våren rasar

Host, host, snörvel, snörvel ... jag är sjuk.
Varför är det alltid såhär? När man absolut minst av allt vill bli sjuk så ska det slå till. Jag har så mycket planer och ideér för den här helgen. Eftersom jag självklart väntat till sista stund, så bråskar det verkligen att försöka hinna se Mucha innan utställningen tar slut på söndag. Antar att ingen heller har missat att det är valborgsmässoafton på måndag, denna brukar traditionellt firas i Uppsala. Jag är dock också lite sugen på en romantisk afton på Skansen i år. Vilket av alternativen det blir beror nog mest på vädret.
Jag har även planerat in en heldag på stan för att shoppa inredning; vita korgar till badrummet, körsbärskvistar, svarta glas, dekorationsstenar och en mycket söt ljusrosa papperskorg.
Egentligen skulle jag hemskt gärna vilja ha ett par röda ballerinaskor också, eventuellt med vita prickar. Men jag antar att dom får vänta ... igen.
Förutom alla dessa planer så, det viktigaste av allt, ser jag fram emot att få spendera flera dagar i rad tillsammans med min älskling. Att få träffa varandra så här varje kväll kommer nämligen snart vara ganska sällsynt. Jag kommer att bli en veckopendlare.
Jag har alltid tyckt hemskt synd om dem som jobbar på en plats och har sitt liv och hem på en annan.
Usch vad hemskt, så vill jag aldrig ha det, har jag tänkt. Men man skulle väl inte ha ropat hej innan ... ja ni vet. Något som åtminstone är bra är att man lär sig uppskatta vardagen mer, att njuta av de stunder man har tillsammans.
Jag antar att jag får packa många tjocka böcker och ladda mitt kontantkort, det är nog även dax att försöka hitta den där mobilladdaren som försvann i flytten ...

Discover Islamic Art

Vill du gå på museum gratis?
Det kan man göra om man har tillgång till Internet, www.discoverislamicart.org är ett nytt webbprojekt som visar upp föremål från 40 museer i 14 olika länder. På sidan kan man se bilder av föremålen och få tillhörande historisk fakta.
Är detta det nya sättet att besöka museum på? Jag är fortfarande inte riktigt säker på om det är något för mig eller inte. Jag som älskar att gå på museum, strosa runt i lokalerna och liksom njuta framför varje orginellt föremål, se dem från alla håll och kanter. Och kanske mest intressant av allt; fundera över hur de har valt att bygga upp just denna utställning, hur relaterar föremålen till varandra och vad är tanken bakom? (Finns det någon tanke bakom?)
Allt detta försvinner när man bara ser platta föremål på en webbsida. Vart tar känslan för föremålet vägen, känslan för orginalet?
Men hur viktigt är det egentligen att veta att man står och ser på ett orginal? Här är åsikterna olika, och det finns antagligen inga rätt eller fel. Det tål dock att tänkas på.
För den nostalgiska museibesökaren är nog en webbsida lite ynklig, men är det fakta om ett specefikt föremål man är ute efter är det absolut en guldgruva!

Den bortglömda yrkesgruppen

Hurra Hurra! Redan från och med nästa vecka kommer jag åter ingå i de arbetande människornas gäng, vilket känns mycket bra.
Jag kommer att arbeta heltid med två olika jobb, på samma plats men med två olika arbetsgivare. Dels som arkivassistent för Hilding Linnqvist stiftelse för konst, och dels som museiarbetare på Leksands konstmuseum.
Trots att både arkiv och museum funnits i vårt land i en evinnerligtid och har en egen plats i vår svenska historia, är det alltid folk som undrar vad jag egentligen jobbar med.
Att jobba på museum är oftast lite lättare att förstå. De flesta har åtminstone någon gång blivit ivägtvingade till ett museum under sin skoltid. Men när jag säger att jag arbetar med arkiv får jag ständigt följdfrågor.
Arkivarierna är en bortglömd yrkesgrupp. Jag brukar ibland fundera på dessa människor, som under tidigare århundraden hade en mycket högre status än vad de har idag. Det är kanske inte så att man tycker illa om arkivarierna utan man vet helt enkelt inte vad de gör. Tidigare var arkivarierna en av landets viktigaste yrkesgrupper, man stod direkt under kungen, den som hade makten över de historiska handlingarna hade även makten över riket.
Idag finns det så mycket information och arkivarien finns överallt. Alla stora företag har anställda arkivarier. Kanske är det dax för en liten arkiv-revolution, ta tillbaka vår yrkesstatus. Eller är vi helt enkelt ganska nöjda med att finnas med lite överallt men inte synas?
En riktig undercover verksamhet, och egentligen är det väl fortfarande så att den som har makt över informationen har makten över riket?

Dans

Idag undrar jag över dans.
Dans har blivit stort i Sverige sedan "lets-dance-eran" tog fart. Tidigare tittade jag ofta på Efter tio med Malou på TV4, där var det dans i stort sett vareviga dag.
Dans har aldrig varit något jag intresserat mig för, (nu menar jag således inte den typ av dans som man dansar på klubbar o.s.v) men jag har ju förstått att det är stort, och faktiskt har en stor plats i vår kultur. Jag tänkte, att jag skulle kanske ge det en chans.
När jag som vanligt läste DN imorse fick jag se en liten artikel om Virpi Pahkinen. Samma Virpi som jag tidigare sett hos Malou. Hon dansar i ett bibliotek på ett rokokoslott. Nu blir även jag intresserad, gamla byggnader - det är något jag förstår mig på i allafall. Det kanske faktiskt går att förena dans, konst och arkitektur, varför skulle det egentligen inte gå?
Idag ser man för övrigt ofta dans som just konst, och Virpis verk, som nu visas på Dansmuseet, verkar inte vara något annat än just konst ... skulle vara dans i så fall då.

Olle Eksell vs Maria Gripe

Imorse kunde man läsa i DN att Olle Eksell har avlidit.
Själv kom jag först inte alls på vem denna Olle Eksell var, mannen bakom ögonen på kakao-förpackningen. På Wiki hittade jag dessa få rader:
"Olle Eksell, född 1918, tecknare, grafisk formgivare och affischkonstnär. Han har bland annat givit form åt de klassiska "ögonen" på chokladpaket för Ögonkakao. Har även agerat författare och skrivit den mycket uppskattade boken Design = Ekonomi"

Man kan undra vad han tyckte om de där ögonen, var han stolt eller hade de förvandlats till något tröttsamt och irriterande?
Det är emellertid ett par otroligt fashinerande ögon, han var nog rätt nöjd ändå.

En annan person som nyligen avlidit är Maria Gripe.
Få författare klarar av att trollbinda både barn och vuxna i samma bok som hon gjorde, lite på samma sätt som Astrid Lindgren. Räknade ut att jag åtminstone läst 24 av hennes böcker, och då insåg jag att det faktiskt var många jag missat. Letade fram en av dem jag redan läst; "Skuggan över stenbänken". Det var länge sedan jag sträckläste skuggserien, men jag finner nu att jag forfarande fashineras av den på samma sätt. Om inte mer.

Det är spännande att inse hur personer som man egentligen inte alls känner påverkar ens liv. För andra kanske det är Olle Eksell som är förebilden, för mig är han dock fortfarande bara mannen bakom ögonen på kakao-förpackningen, men som sagt;
... ett par otroligt fashinerande ögon!

Aldrig nöjd

Aldrig är man nöjd, det är nog bara att inse. När man är arbetslös vill man ha ett jobb, när man har ett jobb vill man vara ledig. När man fått ett riktigt bra och välbetalt arbete vill man ha ett ännu bättre och mer välbetalt.
Man borde kanske flytta till ett kloster och filosofera över vad som egentligen är viktigt i livet. Egentligen kanske det inte alls är inredning, konst och kläder ... men roligt och spännande är det absolut, och tycker man att något är roligt så blir det väl automatiskt viktigt? Vi behöver väl alla saker som gör oss tillfreds och lyckliga, vare sig det är konst eller bilar. Bättre med en upplyftande hobby än en nedbrytande i allafall.

Med vårbudgetens intåg kommer vinnar- och förlorar-frågan åter i heltluften. För mig som arbetssökande kulturarbetare såg den åtminstone positiv ut, accesjobben får pengar även för 2008, bara att kämpa vidare alltså.

Appropå Kungsträdgårdens körsbärsträd, som jag trodde skulle blomma till första maj, så fel jag hade. De blommar nu! Skynda dit och titta innan det är försent, ett oerhört bra recept på snabb njutning.

Japan i Leksand

Jag måste faktiskt tipsa om ännu en utställning, denna i Dalarna, på Leksands konstmuseum. Utställningen kommer att finnas kvar på museet under hela april, då den plocks ner för att ge plats åt årets sommarutställning.
Leksands konstmuseum in my heart, och just denna utställning är ännu lite mer speciell för mig då det faktiskt delvis var min idé en gång för länge sen.
Utställningen heter "Japan i Leksand" och visar lite av mycket av den japanska kulturen; lackarbeten, porslin, keramik, textil, målning, haikudikter och shifu (japansk papperskonst).

Till utställningen hör även ett digert program med mängder av olika spännande föreläsningar som japanskt mode förr och nu, bilden i manga och haikudiktning samt japanska trädgårdar. Förutom detta finns dessutom kurser i mangateckning, orgami, ikebana och en tecermoni som man kan delta på Jag skulle vilja gå på exakt allt, synd att man inte bor i Leksand, jag hoppas åtminstone att alla dalmasar och kullor förstår vilken skatt de har i näheten och skyndar sig dit, själv ska jag besöka museet på lördag.

http://leksandskonstmuseum.se/img/pdf/lkm_japan_program.pdf
Bild: Kazuyo Nomura, Djupblå, textil, 2007

Mucha

Det finns fortfarande lite tid kvar för att hinna se Alphonse Mucha på Dansmuseet i Stockholm, utställningen pågår fram till den 29 april.
Tyvärr kan jag inte säga någon om den, då jag är extremt seg och fortfarande inte har tagit mig dit, trots att jag pratat om den redan lång tid innan den öppnade den 2 februari.
För dem som är obekanta med Mucha, så är han en av de stora Art Nouveau (eller som vi sa i Sverige; Jugend)- konstnärerna.
Art Nouveau är en slingrande, blomstrande och dekorativ konstform, som uppkom under slutet av 1800-talet.
Konstformen som inspiration har kommit tillbaka de senaste åren, man kan se oerhört mycket av dess dekorativa former i dagens design-trender.
Alphonse Mucha föddes år 1860 i Prag, han är framförallt känd som affischkonstnär, men var även målare, grafiker och formgivare. Detta vill man även visa upp på Dansmuseet där man kan få se exempel på hans måleri och formgivning.
Jag rekommenderar ALLA att gå dit, jag ska i allfall absolut se Mucha, även om det numera kostar pengar.

Sakura 桜

Jag längtar efter körsbärsblom, blommande körsbärsträd är nog det absolut vackraste jag vet. I Sverige blommar de ibland till 1 maj i Kungsträdgården, får se om de gör de i år, i Asien blommar träden från januari till slutet av mars. En dröm är att få se det på riktigt, åka på en Hanami festival (花見) i Japan, där man firar de blommande körsbärsträden.
När jag får en egen trädgård (om hundra år sådär) då ska jag absolut plantera körsbärsträd. Men om man är lika otålig som jag kan man istället köpa fejk körsbärskvistar i olika butiker, ex. Åhléns och Hemtex, de är riktigt fina faktiskt och kostar ca 80kr för en kvist, finns i olika färger. Jag ska köpa en vit och en ljusrosa och ha i vårat badrum.

This is me

Idag har jag knappt gjort ett dugg vettigt, om inte att arrangera en knytisfest räknas då, för jag har fyllt år och det måste ju firas!
På lördag kommer vi att köra första flyttlasset till nya lägenheten i Skarpnäck, jag har planerat inredningen i månader.
Att flytta in i ett hus ritat av Ralph Erskine känns som ett bra lass att bära. Kände direkt när jag kom dit att detta var något speciellt, inte speciellt som i dagens nya moderna arkitektur utan bara speciellt. Fönstrena är låga och taken med tegelpannorna är sluttande som på äldre byggnader. Lägenheten är en 2a på 63kvm, en 3a hade självklart vart trevligt, men dit räckte inte ekonomin. På grund av ekonomin får inredningen även ta ett tag, men det får bli som ett härligt projekt där man tar en liten bit i taget.
Just nu vill jag ha svarta och vita lotus-ljuslyktor av keramik, de ser inte riktigt ut som de här vanliga, och går att köpa på Lagerhaus.
Ikväll ska jag ta paus från flyttpackandet och krypa upp i soffan och se "Impressionisterna" på SVT2 20:00, gör det du också!