Så, nu ska jag åter igen pusha för en utställning på ett museum, nämligen Armémuseum. Detta faktiskt riktigt stora museum är lite bortglömt. I och för sig kanske bara i min värld, bland lumparkillar och överstar är det säkert välbesökt. Jag och Tobias besökte detta museum för ungefär ett år sedan, och då var det min första gång, trots alla mina museibesök som barn. Armémusuem hade mina föräldrar dock valt att hoppa över.
Idag, torsdagen den sjätte december öppnar nu museet en ny utställning, "Sveriges sista stora krig", nämligen Napoleonkrigen och förlusten av Finland.
Ingen idag levande människa har upplevt ett Sverige i krig. Det är två hundra år sedan Sverige senast deltog i ett stort krig och det är väl ingen idag som heller förväntar sig att det ska ske snart igen.
Jag har ju nästan så länge jag minns varit intresserad av historia, långt före konsten, vilket jag till stor del antagligen kan tacka min kära far för.
Förmodligen är det även därför denna utställningen lockar mig. Jag är ju annars ingen fantast av krig och action men denna utställning med slagfält i full skala, jordfynd från slagfälten i Sverige och Finland och andra föremål från krigen i Norden och på kontinenten känns oerhört spännande.
Frågan är väl kanske varför jag tycker att detta känns så spännande? Vi romantiserar de gamla krigen trots att vi vet att krig aldrig är annat än något oerhört fruktansvärt. Dock har de ju självklart ett historiskt intresse och enligt mig är det oerhört viktigt att museer även visar upp en bild som inte enbart är glad och trevlig. De svenska museerna har ett visst ansvar, vissa tar de, andra gör de inte. Jag hoppas stort på denna utställning och hoppas att den inte shabblas bort utan en ordentlig frågeställning. Den som går dit får se ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar