Våren rasar

Host, host, snörvel, snörvel ... jag är sjuk.
Varför är det alltid såhär? När man absolut minst av allt vill bli sjuk så ska det slå till. Jag har så mycket planer och ideér för den här helgen. Eftersom jag självklart väntat till sista stund, så bråskar det verkligen att försöka hinna se Mucha innan utställningen tar slut på söndag. Antar att ingen heller har missat att det är valborgsmässoafton på måndag, denna brukar traditionellt firas i Uppsala. Jag är dock också lite sugen på en romantisk afton på Skansen i år. Vilket av alternativen det blir beror nog mest på vädret.
Jag har även planerat in en heldag på stan för att shoppa inredning; vita korgar till badrummet, körsbärskvistar, svarta glas, dekorationsstenar och en mycket söt ljusrosa papperskorg.
Egentligen skulle jag hemskt gärna vilja ha ett par röda ballerinaskor också, eventuellt med vita prickar. Men jag antar att dom får vänta ... igen.
Förutom alla dessa planer så, det viktigaste av allt, ser jag fram emot att få spendera flera dagar i rad tillsammans med min älskling. Att få träffa varandra så här varje kväll kommer nämligen snart vara ganska sällsynt. Jag kommer att bli en veckopendlare.
Jag har alltid tyckt hemskt synd om dem som jobbar på en plats och har sitt liv och hem på en annan.
Usch vad hemskt, så vill jag aldrig ha det, har jag tänkt. Men man skulle väl inte ha ropat hej innan ... ja ni vet. Något som åtminstone är bra är att man lär sig uppskatta vardagen mer, att njuta av de stunder man har tillsammans.
Jag antar att jag får packa många tjocka böcker och ladda mitt kontantkort, det är nog även dax att försöka hitta den där mobilladdaren som försvann i flytten ...

Discover Islamic Art

Vill du gå på museum gratis?
Det kan man göra om man har tillgång till Internet, www.discoverislamicart.org är ett nytt webbprojekt som visar upp föremål från 40 museer i 14 olika länder. På sidan kan man se bilder av föremålen och få tillhörande historisk fakta.
Är detta det nya sättet att besöka museum på? Jag är fortfarande inte riktigt säker på om det är något för mig eller inte. Jag som älskar att gå på museum, strosa runt i lokalerna och liksom njuta framför varje orginellt föremål, se dem från alla håll och kanter. Och kanske mest intressant av allt; fundera över hur de har valt att bygga upp just denna utställning, hur relaterar föremålen till varandra och vad är tanken bakom? (Finns det någon tanke bakom?)
Allt detta försvinner när man bara ser platta föremål på en webbsida. Vart tar känslan för föremålet vägen, känslan för orginalet?
Men hur viktigt är det egentligen att veta att man står och ser på ett orginal? Här är åsikterna olika, och det finns antagligen inga rätt eller fel. Det tål dock att tänkas på.
För den nostalgiska museibesökaren är nog en webbsida lite ynklig, men är det fakta om ett specefikt föremål man är ute efter är det absolut en guldgruva!

Den bortglömda yrkesgruppen

Hurra Hurra! Redan från och med nästa vecka kommer jag åter ingå i de arbetande människornas gäng, vilket känns mycket bra.
Jag kommer att arbeta heltid med två olika jobb, på samma plats men med två olika arbetsgivare. Dels som arkivassistent för Hilding Linnqvist stiftelse för konst, och dels som museiarbetare på Leksands konstmuseum.
Trots att både arkiv och museum funnits i vårt land i en evinnerligtid och har en egen plats i vår svenska historia, är det alltid folk som undrar vad jag egentligen jobbar med.
Att jobba på museum är oftast lite lättare att förstå. De flesta har åtminstone någon gång blivit ivägtvingade till ett museum under sin skoltid. Men när jag säger att jag arbetar med arkiv får jag ständigt följdfrågor.
Arkivarierna är en bortglömd yrkesgrupp. Jag brukar ibland fundera på dessa människor, som under tidigare århundraden hade en mycket högre status än vad de har idag. Det är kanske inte så att man tycker illa om arkivarierna utan man vet helt enkelt inte vad de gör. Tidigare var arkivarierna en av landets viktigaste yrkesgrupper, man stod direkt under kungen, den som hade makten över de historiska handlingarna hade även makten över riket.
Idag finns det så mycket information och arkivarien finns överallt. Alla stora företag har anställda arkivarier. Kanske är det dax för en liten arkiv-revolution, ta tillbaka vår yrkesstatus. Eller är vi helt enkelt ganska nöjda med att finnas med lite överallt men inte synas?
En riktig undercover verksamhet, och egentligen är det väl fortfarande så att den som har makt över informationen har makten över riket?

Dans

Idag undrar jag över dans.
Dans har blivit stort i Sverige sedan "lets-dance-eran" tog fart. Tidigare tittade jag ofta på Efter tio med Malou på TV4, där var det dans i stort sett vareviga dag.
Dans har aldrig varit något jag intresserat mig för, (nu menar jag således inte den typ av dans som man dansar på klubbar o.s.v) men jag har ju förstått att det är stort, och faktiskt har en stor plats i vår kultur. Jag tänkte, att jag skulle kanske ge det en chans.
När jag som vanligt läste DN imorse fick jag se en liten artikel om Virpi Pahkinen. Samma Virpi som jag tidigare sett hos Malou. Hon dansar i ett bibliotek på ett rokokoslott. Nu blir även jag intresserad, gamla byggnader - det är något jag förstår mig på i allafall. Det kanske faktiskt går att förena dans, konst och arkitektur, varför skulle det egentligen inte gå?
Idag ser man för övrigt ofta dans som just konst, och Virpis verk, som nu visas på Dansmuseet, verkar inte vara något annat än just konst ... skulle vara dans i så fall då.

Olle Eksell vs Maria Gripe

Imorse kunde man läsa i DN att Olle Eksell har avlidit.
Själv kom jag först inte alls på vem denna Olle Eksell var, mannen bakom ögonen på kakao-förpackningen. På Wiki hittade jag dessa få rader:
"Olle Eksell, född 1918, tecknare, grafisk formgivare och affischkonstnär. Han har bland annat givit form åt de klassiska "ögonen" på chokladpaket för Ögonkakao. Har även agerat författare och skrivit den mycket uppskattade boken Design = Ekonomi"

Man kan undra vad han tyckte om de där ögonen, var han stolt eller hade de förvandlats till något tröttsamt och irriterande?
Det är emellertid ett par otroligt fashinerande ögon, han var nog rätt nöjd ändå.

En annan person som nyligen avlidit är Maria Gripe.
Få författare klarar av att trollbinda både barn och vuxna i samma bok som hon gjorde, lite på samma sätt som Astrid Lindgren. Räknade ut att jag åtminstone läst 24 av hennes böcker, och då insåg jag att det faktiskt var många jag missat. Letade fram en av dem jag redan läst; "Skuggan över stenbänken". Det var länge sedan jag sträckläste skuggserien, men jag finner nu att jag forfarande fashineras av den på samma sätt. Om inte mer.

Det är spännande att inse hur personer som man egentligen inte alls känner påverkar ens liv. För andra kanske det är Olle Eksell som är förebilden, för mig är han dock fortfarande bara mannen bakom ögonen på kakao-förpackningen, men som sagt;
... ett par otroligt fashinerande ögon!

Aldrig nöjd

Aldrig är man nöjd, det är nog bara att inse. När man är arbetslös vill man ha ett jobb, när man har ett jobb vill man vara ledig. När man fått ett riktigt bra och välbetalt arbete vill man ha ett ännu bättre och mer välbetalt.
Man borde kanske flytta till ett kloster och filosofera över vad som egentligen är viktigt i livet. Egentligen kanske det inte alls är inredning, konst och kläder ... men roligt och spännande är det absolut, och tycker man att något är roligt så blir det väl automatiskt viktigt? Vi behöver väl alla saker som gör oss tillfreds och lyckliga, vare sig det är konst eller bilar. Bättre med en upplyftande hobby än en nedbrytande i allafall.

Med vårbudgetens intåg kommer vinnar- och förlorar-frågan åter i heltluften. För mig som arbetssökande kulturarbetare såg den åtminstone positiv ut, accesjobben får pengar även för 2008, bara att kämpa vidare alltså.

Appropå Kungsträdgårdens körsbärsträd, som jag trodde skulle blomma till första maj, så fel jag hade. De blommar nu! Skynda dit och titta innan det är försent, ett oerhört bra recept på snabb njutning.

Japan i Leksand

Jag måste faktiskt tipsa om ännu en utställning, denna i Dalarna, på Leksands konstmuseum. Utställningen kommer att finnas kvar på museet under hela april, då den plocks ner för att ge plats åt årets sommarutställning.
Leksands konstmuseum in my heart, och just denna utställning är ännu lite mer speciell för mig då det faktiskt delvis var min idé en gång för länge sen.
Utställningen heter "Japan i Leksand" och visar lite av mycket av den japanska kulturen; lackarbeten, porslin, keramik, textil, målning, haikudikter och shifu (japansk papperskonst).

Till utställningen hör även ett digert program med mängder av olika spännande föreläsningar som japanskt mode förr och nu, bilden i manga och haikudiktning samt japanska trädgårdar. Förutom detta finns dessutom kurser i mangateckning, orgami, ikebana och en tecermoni som man kan delta på Jag skulle vilja gå på exakt allt, synd att man inte bor i Leksand, jag hoppas åtminstone att alla dalmasar och kullor förstår vilken skatt de har i näheten och skyndar sig dit, själv ska jag besöka museet på lördag.

http://leksandskonstmuseum.se/img/pdf/lkm_japan_program.pdf
Bild: Kazuyo Nomura, Djupblå, textil, 2007

Mucha

Det finns fortfarande lite tid kvar för att hinna se Alphonse Mucha på Dansmuseet i Stockholm, utställningen pågår fram till den 29 april.
Tyvärr kan jag inte säga någon om den, då jag är extremt seg och fortfarande inte har tagit mig dit, trots att jag pratat om den redan lång tid innan den öppnade den 2 februari.
För dem som är obekanta med Mucha, så är han en av de stora Art Nouveau (eller som vi sa i Sverige; Jugend)- konstnärerna.
Art Nouveau är en slingrande, blomstrande och dekorativ konstform, som uppkom under slutet av 1800-talet.
Konstformen som inspiration har kommit tillbaka de senaste åren, man kan se oerhört mycket av dess dekorativa former i dagens design-trender.
Alphonse Mucha föddes år 1860 i Prag, han är framförallt känd som affischkonstnär, men var även målare, grafiker och formgivare. Detta vill man även visa upp på Dansmuseet där man kan få se exempel på hans måleri och formgivning.
Jag rekommenderar ALLA att gå dit, jag ska i allfall absolut se Mucha, även om det numera kostar pengar.

Sakura 桜

Jag längtar efter körsbärsblom, blommande körsbärsträd är nog det absolut vackraste jag vet. I Sverige blommar de ibland till 1 maj i Kungsträdgården, får se om de gör de i år, i Asien blommar träden från januari till slutet av mars. En dröm är att få se det på riktigt, åka på en Hanami festival (花見) i Japan, där man firar de blommande körsbärsträden.
När jag får en egen trädgård (om hundra år sådär) då ska jag absolut plantera körsbärsträd. Men om man är lika otålig som jag kan man istället köpa fejk körsbärskvistar i olika butiker, ex. Åhléns och Hemtex, de är riktigt fina faktiskt och kostar ca 80kr för en kvist, finns i olika färger. Jag ska köpa en vit och en ljusrosa och ha i vårat badrum.

This is me

Idag har jag knappt gjort ett dugg vettigt, om inte att arrangera en knytisfest räknas då, för jag har fyllt år och det måste ju firas!
På lördag kommer vi att köra första flyttlasset till nya lägenheten i Skarpnäck, jag har planerat inredningen i månader.
Att flytta in i ett hus ritat av Ralph Erskine känns som ett bra lass att bära. Kände direkt när jag kom dit att detta var något speciellt, inte speciellt som i dagens nya moderna arkitektur utan bara speciellt. Fönstrena är låga och taken med tegelpannorna är sluttande som på äldre byggnader. Lägenheten är en 2a på 63kvm, en 3a hade självklart vart trevligt, men dit räckte inte ekonomin. På grund av ekonomin får inredningen även ta ett tag, men det får bli som ett härligt projekt där man tar en liten bit i taget.
Just nu vill jag ha svarta och vita lotus-ljuslyktor av keramik, de ser inte riktigt ut som de här vanliga, och går att köpa på Lagerhaus.
Ikväll ska jag ta paus från flyttpackandet och krypa upp i soffan och se "Impressionisterna" på SVT2 20:00, gör det du också!